Vad säger myndigheterna?
Enligt riskbedömningen som materialindustrin gjort och lämnat
över till EU-kommissionen skall massiv koppar inte klassificeras
med riskfraser. Vi kontaktade Kemikalieinspektionen för att höra
hur de ställer sig till detta och fick svaret att det uttalande
från EU kommissionens riskvärderingsarbetsgrupp ("TC-NES opinion")
inte räcker som grund för att hävda att koppar inte ska
klassificeras som farligt och att de inte tagit ställning till
huruvida den massiva formen av koppar ska klassificeras som
miljöfarlig eller inte. Vi skickade därför följande fråga för att
få ett förtydligande kring vad som står i PRIO-guiden om
koppar och kopparföreningar:
- Koppar och zink finns med i
Prioriteringsguiden - PRIO. Innebär detta att massiv zink och
koppar ska betraktas som riskminskningsämnen? I så fall, vilken
R-fras ska gälla, R50/53 eller R53?
Svaret vi fick var att Kemikalieinspektionen inte tar ställning
till huruvida massiv koppar ska anses vara "miljöfarliga som
uppfyller PRIO-kriterierna" eller inte. Bedömningen lämnas till
användaren av PRIO att göra själv, med hänvisning till
urvalskrietierna i PRIO samt klassificerings-systemets
metallstrategi. Materialindustrins riskbedömning har lämnats över
till REACH kemikaliemyndigheten och den kommer att publiceras på
deras webb inom kort.
Vidare har Kemikalieinspektionens Begränsningsdatabasen - ett hjälpmedel för att
hitta regler om förbud och andra användningsbegränsningar som
gäller i Sverige för enskilda kemiska ämnen eller ämnesgrupper inom
Kemikalieinspektionens verksamhetsområde - tagit upp koppar och
dess föreningar. Enligt 20 § i 86/278/EEG avloppsslamsdirektivet
får avloppsslam för jordbruksändamål endast saluhållas och
överlåtas om kopparhalten inte överstiger 600 mg/kg.
Finns det lokala bestämmelser som berör användningen av koppar
i byggvaror?
Vi har undersökt om risken med koppar i byggvaror bevakas lokalt
i någon kommun. Det vi funnit är att miljöförvaltningen i Göteborg
har utarbetat riktlinjer eller riktvärden för vägledning och
reglering av avloppsvattenutsläpp av bl.a. koppar och zink till
dagvattensystem eller till recipienter i kommunen [1].
Miljöförvaltningen anser att utsläpp till mycket känsliga
recipienter samt områden med dålig vattenomsättning ska beaktas
särskilt och att det behövs ökade insatser och uppmärksamhet i
plan- och byggnadssammanhang beträffande val av material för
infrastruktur, byggnader som påverkar metallutsläpp. Under sommaren
2005 togs några vattenprover i Göta älv som visade kopparhalter som
låg över miljökvalitetsnormerna för vattenkvalitet. I vissa
detaljplaner har nu kommit in bestämmelser om att koppartak inte
får användas vid nybyggnation. I kommunens program för
miljöanpassat byggande (på mark som tillhör kommunen) anges att
koppartak inte får anläggas (gäller alltså för kommunala
enheter/bolag). Vidare har vi noterat att Stockholms stad anger att
koppar inte skall användas på byggnader utomhus med undantag för
byggnader av kulturhistoriskt värde [2].
Hur kommer SundaHus att presentera koppar i byggvaror?
Med anledning av att det inte finns en officiell klassificering
av massiv koppar kommer vi att ta bort riskfraserna på koppar i
våra bedömningar. Förekomsten av koppar i produkter kommer därmed
inte längre att påverka helhetsbedömningen. Eftersom det finns
lokala initiativ i Sverige för att minska användningen av koppar i
utomhusprodukter och för att koppar finns upptagen i
begränsningsdatabasen har vi beslutat att markera produkter
innehållande koppar i kontakt med strömmande vatten med en
varningstriangel kopplad till texten "Produkten innehåller koppar i
kontakt med strömmande vatten".
Är koppar farlig för miljön?
Åsikterna om hur farlig koppar är för miljön varierar. Detta
beror sannolikt på att kopparns effekt på miljön är svår att bedöma
p.g.a. följande faktorer:
- Koppar är ett livsviktigt ämne för alla levande organismer men
kan bli väldigt giftig vid förhöjd exponering
- Det kemiska uppträdandet av koppar i naturliga miljöer är
komplicerat vilket också komplicerar riskbedömningen [3].
Allt mer forskning visar att kopparns giftighet är kopplad till
vilken kemisk form den återfinns i miljön (och inte den totala
halten) eftersom den nästan enbart är i jonformen som den tas upp
av i organismerna [4]. Organismernas förmåga till upptag av koppar
i miljön betecknas som dess biotillgänglighet. Kopparns
giftighet beror på biotillgängligheten vilket främst beror på de
rådande miljöförhållanden där organismerna lever. Därmed måste
varje riskbedömning av möjliga effekter av koppar på växter och
djur ta full hänsyn till lokala miljöförhållanden.
Följande fem skäl ger stöd för en försiktig hållning kring
användningen av koppar i byggvaror som är exponerad för strömmande
vatten:
- Förhållandet mellan kopparns koncentration och
biotillgänglighet är mycket föränderlig i vissa naturliga miljöer
[5]. Relativt måttliga ökningar av total-koppar kan därför leda
till mångfaldigt större biotillgänglighet.
- Olika organismer har olika förmågor att hantera kopparn inom
sig. Detta medför att känsligheten för koppar varierar markant
mellan olika organismgrupper och att det finns känsliga organismer
som kan drabbas hårt av en ökning av kopparns biotillgänglighet i
miljön.
- Det förekommer stora regionala skillnader i förekomsten av
koppar i mark och akvatiska system (se FOREGS kartorna). Markens egenskaper skiljer
sig från plats till plats beroende på bl.a. jordart, kalkinnehåll,
organiskt material, odlingsform och pH. Genom kemiska processer
påverkar alla dessa parametrar kopparns biotillgänglighet.
- Spridningsrisken finns för koppar som är exponerad för vatten
och luft och därmed korroderar. Korrosion leder till att koppar
sprids med dagvatten till sjöar och vattendrag. Tillsammans med
avloppsvatten och eventuella industriella källor belastar dagvatten
även reningsverken. Andra metallkällor som kan orsaka miljöproblem
i tätorter är hustak och fasader som på grund av korrosion läcker
koppar. Från Stockholms koppartak korroderar cirka ett ton koppar
varje år.
- Slamanvändning ger ett stort överskott av koppar då koppar
binder starkt i markens övre skikt och beräknas ansamlas i marken
över tid. Spridning av slam från reningsverk kan leda till en
långsiktig upplagring av koppar i jordbruksmark, vilket på sikt
skulle kunna leda till negativa konsekvenser (koppar finns upptagen
i Begränsningsdatabasen vad gäller
avloppsslam).
[1] Carlsrud, S och Mossdal, J. 2008. Miljöförvaltningens
riktlinjer och riktvärden för avlopps-vattenutsläpp till dagvatten
och recipienter. Miljöskyddsavdelningen.
[2] Kopparfödet måste minska Broschyr
från Stockholms Stad
[3] Landner L. och Reuther, R. Metals in Society and in the
Environment. A Critical Review of Current Knowledge on Fluxes,
Speciation, Bioavailability and Risk for Adverse Effects of Copper,
Chromium, Nickel and Zinc. Kluwer Academic Publishers. 2004.
ISBN 1-4020-2740-0
[4] Bertling, S. 2005. Corrosion-included metal runoff from external
constructions and its environmental interaction: A combined field
and laboratory investigation of Zn, Cu, Cr and Ni for risk
assessment. Doktorsavhandling Materialvetenskap:
KTH.
[5] Sternbeck, J. 2000. Uppträdande och effekter av koppar i vatten och
mark. IVL Svenska Miljöinstitutet AB