Specifikt innebär det att byggprodukter inte får avge giftig gas, ge utsläpp av farliga ämnen, flyktiga organiska föreningar (VOC), växthusgaser eller farliga partiklar i inomhus- eller utomhusluften, dricksvatten, grundvatten, havsvatten, ytvatten eller mark.

De grundläggande kraven för byggnadsverk kommer också att inkludera resurshushållningsfrågor i de tekniska specifikationerna. Kravet är att byggnadsverken ska utformas, byggas och rivas så att användningen av naturresurser är hållbar, vilket bl a omfattar möjlighet till återanvändning eller återvinning av byggnadsverken, deras material och delar efter rivning, och användning av miljövänliga råmaterial och återvunnet material i byggnadsverken.

Vissa delar av byggproduktförordningen kommer att gälla direkt vid ikraftträdandet, medan huvuddelen gäller från 2013-07-01. Varje medlemsland måste dock själv reglera hur de nya områdena ska ingå i prestandadeklarationen.

Användningen av nanopartiklar i byggvaror ökar mer och mer. Förhoppningen är att nanopartiklarna ska ge nya möjligheter och bättre alternativ till en del produkter som finns på marknaden idag. Problemet är att kunskapen om vilka hälso- och miljökonsekvenser det kan bli av dess användning är okända samtidigt som det finns starka indicier på att nanopartiklar har farliga egenskaper. Därmed har vi ingen kontroll över vad vi ger oss in i när vi använder dessa produkter. Situationen påminner starkt om PCB- och asbestproblematiken. Frågan är om vi är på väg att göra om samma misstag. Vad krävs för att vi ska undvika besvärliga framtida miljöskulder?

Kemikalieinspektionens Toxikologiska Råd höll nyligen i ett seminarium som heter Nanomaterial - möjligheter och risker med föredrag från olika forskare och representanter från Kemikalieinspektionen. Vad som kom fram är att det idag saknas underlag för att göra riskbedömningar för nanopartiklar. Det beror till viss del på att riskbedömningarna kompliceras av att nanopartiklar kan ändra egenskaper under tidens gång (t ex aggregering, nedbrytning, jonisering) vilket ger partiklarna nya egenskaper (och därmed också faror). Det innebär att den traditionella s k dos-respons-metod som används för att kartlägga vilka nivåer är farliga inte fungerar för nanopartiklar, dvs förhållandet mellan ökande dos är inte proportionellt med ökande fara hela vägen. Kunskap om i vilken form nanopartiklarna har i olika medier saknas och behöver därför tas fram inför en riskbedömning. Vidare behövs en kartläggning av nano-innehållande-produkter göras samt fallstudier över hur nanopartiklar frisätts från nano-produkter för att få en bild över hur mycket nanopartiklar det kommer att finnas i omlopp. Idag finns det inget samlat register över produkter innehållande nanopartiklar och fallstudier om frisättning av nanopartiklar från nano-produkter har inte gjorts i någon större omfattning. All denna kunskap bör matas in i modeller som används för att förutspå nanopartiklarnas flöde i samhället samt vilken exponering det kan bli för människa och miljö.

Nanopartiklar - en ny asbest?

De effekter som forskning visar att nanopartiklar kan ha är skrämmande eftersom nanopartiklar visar sig kunna ha systemiska effekter, dvs kan även påverka andra delar av kroppen än där de befinner sig. Man har exempelvis visat att vita blodkroppars misslyckade försök att förstöra nanopartiklar leder till ett inflammatoriskt tillstånd som påverkar hjärtat och blodkärl trots att partiklarna enbart finns i lungan. Riskbilden påminner mycket om asbest. Vidare har nanopartiklar visat sig kunna öka cellmembranens genomsläpplighet, vilket i sin tur kan leda till att skadliga ämnen lättare tar sig in i cellen, dvs att nanopartiklar ökar andra farliga ämnens giftighet. I vissa fall lurar nanopartiklar sig in i cellen genom transportvägar som är avsedda för annat, t ex proteiner. I nuläget är påverkan av nanopartiklar på hud okänd, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att de används i kosmetika.

Vad kan myndigheterna göra för att hjälpa oss att minska riskerna med nanopartiklar?

Myndigheterna behöver agera för att skydda oss konsumenter och miljön från eventuella skador som kan uppkomma från en felaktig hantering av farliga nanopartiklar. Den europeiska kemiska lagstiftning som Sverige lyder under (REACH) är till just för detta. Dock finns det idag inga krav som är särskilt riktade mot produkter innehållande nanopartiklar. Ett uppfyllande av följande punkter skulle därför behövas:

• Ett fastställande av definitionen av nanopartiklar.
• Separata regler för REACH-registreringar av ämnen i nanopartikelform jämfört med reglerna för samma ämne i annan form eftersom nanopartiklar uppvisar helt andra egenskaper.
• Ett EU-register över produkter innehållande nanopartiklar behöver upprättas som leverantörer tvingas registrera sina produkter i. Registreringskravet skall finnas oavsett om risker med dess användning har påvisats eller inte med tanke på hur komplext det är att få fram ett komplett underlag till riskbedömningar. EU-registret skall vara tillgängligt för alla att söka inom. Detta skulle underlätta för SundaHus och andra miljöbedömningsverktyg att märka produkter innehållande nanopartiklar.
• Nanopartiklar med konstaterade hälso- och miljöfaror ska inte få användas utan att en ordentlig riskbedömning har gjorts med hänsyn till vilken omfattning nanopartiklarna kan laka ur produkten under hela dess livscykel samt vilka former nanopartiklarna förväntas ha i olika medier.
• Enligt det nya kosmetiska direktivet (EC 1223/2009) som gäller fr o m 2013 kommer det att finnas krav på märkning av kosmetiska produkter som innehåller nanopartiklar. Detta krav borde finnas på byggvaror också.

En grupp bestående av olika EU-medlemsländer och intressenter arbetar med denna fråga, CASG Nano. Kemikalieinspektionen deltar i en grupp. Förhoppningen är att de ska hitta bra sätt att anpassa REACH för att öka skyddet mot en farlig användning av nanopartiklar.

Enligt riskbedömningen som materialindustrin gjort och lämnat över till EU-kommissionen skall massiv koppar inte klassificeras med riskfraser. Vi kontaktade Kemikalieinspektionen för att höra hur de ställer sig till detta och fick svaret att det uttalande från EU kommissionens riskvärderingsarbetsgrupp ("TC-NES opinion") inte räcker som grund för att hävda att koppar inte ska klassificeras som farligt och att de inte tagit ställning till huruvida den massiva formen av koppar ska klassificeras som miljöfarlig eller inte. Vi skickade därför följande fråga för att få ett förtydligande kring vad som står i PRIO-guiden om koppar och kopparföreningar:

- Koppar och zink finns med i Prioriteringsguiden - PRIO. Innebär detta att massiv zink och koppar ska betraktas som riskminskningsämnen? I så fall, vilken R-fras ska gälla, R50/53 eller R53?

Svaret vi fick var att Kemikalieinspektionen inte tar ställning till huruvida massiv koppar ska anses vara "miljöfarliga som uppfyller PRIO-kriterierna" eller inte. Bedömningen lämnas till användaren av PRIO att göra själv, med hänvisning till urvalskrietierna i PRIO samt klassificerings-systemets metallstrategi. Materialindustrins riskbedömning har lämnats över till REACH kemikaliemyndigheten och den kommer att publiceras på deras webb inom kort. 

Vidare har Kemikalieinspektionens Begränsningsdatabasen - ett hjälpmedel för att hitta regler om förbud och andra användningsbegränsningar som gäller i Sverige för enskilda kemiska ämnen eller ämnesgrupper inom Kemikalieinspektionens verksamhetsområde - tagit upp koppar och dess föreningar. Enligt 20 § i 86/278/EEG avloppsslamsdirektivet får avloppsslam för jordbruksändamål endast saluhållas och överlåtas om kopparhalten inte överstiger 600 mg/kg.

Finns det lokala bestämmelser som berör användningen av koppar i byggvaror?

Vi har undersökt om risken med koppar i byggvaror bevakas lokalt i någon kommun. Det vi funnit är att miljöförvaltningen i Göteborg har utarbetat riktlinjer eller riktvärden för vägledning och reglering av avloppsvattenutsläpp av bl.a. koppar och zink till dagvattensystem eller till recipienter i kommunen [1]. Miljöförvaltningen anser att utsläpp till mycket känsliga recipienter samt områden med dålig vattenomsättning ska beaktas särskilt och att det behövs ökade insatser och uppmärksamhet i plan- och byggnadssammanhang beträffande val av material för infrastruktur, byggnader som påverkar metallutsläpp. Under sommaren 2005 togs några vattenprover i Göta älv som visade kopparhalter som låg över miljökvalitetsnormerna för vattenkvalitet.  I vissa detaljplaner har nu kommit in bestämmelser om att koppartak inte får användas vid nybyggnation. I kommunens program för miljöanpassat byggande (på mark som tillhör kommunen) anges att koppartak inte får anläggas (gäller alltså för kommunala enheter/bolag). Vidare har vi noterat att Stockholms stad anger att koppar inte skall användas på byggnader utomhus med undantag för byggnader av kulturhistoriskt värde [2].

Hur kommer SundaHus att presentera koppar i byggvaror?

Med anledning av att det inte finns en officiell klassificering av massiv koppar kommer vi att ta bort riskfraserna på koppar i våra bedömningar. Förekomsten av koppar i produkter kommer därmed inte längre att påverka helhetsbedömningen. Eftersom det finns lokala initiativ i Sverige för att minska användningen av koppar i utomhusprodukter och för att koppar finns upptagen i begränsningsdatabasen har vi beslutat att markera produkter innehållande koppar i kontakt med strömmande vatten med en varningstriangel kopplad till texten "Produkten innehåller koppar i kontakt med strömmande vatten".

Är koppar farlig för miljön?

Åsikterna om hur farlig koppar är för miljön varierar. Detta beror sannolikt på att kopparns effekt på miljön är svår att bedöma p.g.a. följande faktorer:

• Koppar är ett livsviktigt ämne för alla levande organismer men kan bli väldigt giftig vid förhöjd exponering
• Det kemiska uppträdandet av koppar i naturliga miljöer är komplicerat vilket också komplicerar riskbedömningen [3].

Allt mer forskning visar att kopparns giftighet är kopplad till vilken kemisk form den återfinns i miljön (och inte den totala halten) eftersom den nästan enbart är i jonformen som den tas upp av i organismerna [4]. Organismernas förmåga till upptag av koppar i miljön betecknas som dess biotillgänglighet. Kopparns giftighet beror på biotillgängligheten vilket främst beror på de rådande miljöförhållanden där organismerna lever. Därmed måste varje riskbedömning av möjliga effekter av koppar på växter och djur ta full hänsyn till lokala miljöförhållanden.

Följande fem skäl ger stöd för en försiktig hållning kring användningen av koppar i byggvaror som är exponerad för strömmande vatten:

• Förhållandet mellan kopparns koncentration och biotillgänglighet är mycket föränderlig i vissa naturliga miljöer [5]. Relativt måttliga ökningar av total-koppar kan därför leda till mångfaldigt större biotillgänglighet.
• Olika organismer har olika förmågor att hantera kopparn inom sig. Detta medför att känsligheten för koppar varierar markant mellan olika organismgrupper och att det finns känsliga organismer som kan drabbas hårt av en ökning av kopparns biotillgänglighet i miljön.
• Det förekommer stora regionala skillnader i förekomsten av koppar i mark och akvatiska system (se FOREGS kartorna). Markens egenskaper skiljer sig från plats till plats beroende på bl.a. jordart, kalkinnehåll, organiskt material, odlingsform och pH. Genom kemiska processer påverkar alla dessa parametrar kopparns biotillgänglighet.
• Spridningsrisken finns för koppar som är exponerad för vatten och luft och därmed korroderar. Korrosion leder till att koppar sprids med dagvatten till sjöar och vattendrag. Tillsammans med avloppsvatten och eventuella industriella källor belastar dagvatten även reningsverken. Andra metallkällor som kan orsaka miljöproblem i tätorter är hustak och fasader som på grund av korrosion läcker koppar. Från Stockholms koppartak korroderar cirka ett ton koppar varje år.
• Slamanvändning ger ett stort överskott av koppar då koppar binder starkt i markens övre skikt och beräknas ansamlas i marken över tid. Spridning av slam från reningsverk kan leda till en långsiktig upplagring av koppar i jordbruksmark, vilket på sikt skulle kunna leda till negativa konsekvenser (koppar finns upptagen i Begränsningsdatabasen vad gäller avloppsslam).

[1] Carlsrud, S och Mossdal, J. 2008. Miljöförvaltningens riktlinjer och riktvärden för avlopps-vattenutsläpp till dagvatten och recipienter. Miljöskyddsavdelningen.

[2]  Kopparfödet måste minska  Broschyr från Stockholms Stad

[3] Landner L. och Reuther, R. Metals in Society and in the Environment. A Critical Review of Current Knowledge on Fluxes, Speciation, Bioavailability and Risk for Adverse Effects of Copper, Chromium, Nickel and Zinc. Kluwer Academic Publishers. 2004. ISBN 1-4020-2740-0

[4] Bertling, S. 2005. Corrosion-included metal runoff from external constructions and its environmental interaction: A combined field and laboratory investigation of Zn, Cu, Cr and Ni for risk assessment. Doktorsavhandling Materialvetenskap: KTH.

[5] Sternbeck, J. 2000. Uppträdande och effekter av koppar i vatten och mark. IVL Svenska Miljöinstitutet AB

EU-kommissionen har i samarbete med experter utvecklat ett system för fastställande av vilka miljöfarliga ämnen som ska prioriteras genom en kombination av övervakning och modeller. Genom samarbetet har en lista på 33 prioriterade ämnen och ämnesgrupper med särskilt farliga egenskaper valts ut. Listan omfattar ämnen som används som växtskydd och konserveringmedel, samt andra grupper som t ex polyaromatiska kolväten (PAH) och flamskyddsmedel av typen polybromerade difenyletrar (PBDE). Även en del metallföreningar ingår i denna lista. Tanken är att utsläppen och emissioner av dessa ämnen till vatten som orsakas av mänsklig aktivitet ska upphöra helt eller fasas ut inom en tidsperiod som inte överstiger 20 år.

Listan kommer att utökas med ett antal nya prioriterade ämnen utifrån en bruttolista på ca 170 ämnen som tagits fram på uppdrag av kommissionen.

Läs hela listan över prioriterade ämnen.

2009-04-20

SVHC-ämnen i REACH har någon av följande egenskaper:

• Cancerframkallande, mutagena eller reproduktionsstörande ämnen, s k CMR-ämnen.
• Långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen (PBT).
• Mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämnen (vPvB).
• Andra farliga aspekter som t ex hormonstörande egenskaper.

För varor som innehåller SVHC-ämnen finns krav på registrering eller anmälan. Dessa ämnen kan komma att behöva tillstånd för att användas och tillståndet kommer att ges av EU-kommissionen. Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA), har upprättat en lista på SVHC-ämnen som kan komma att bli föremål för en tillståndsprövning. Listan, som hittills har omkring 45 ämnen/ämnesgrupper, heter Kandidatlistan. Enligt förordningen ska "särskilt farliga ämnen" i varor anmälas senast sex månader efter att de har tagits med på kandidatlistan, med början den 1 juni 2011. Kandidatlistan kommer att uppdateras kontinuerligt. Varje leverantör av en vara som innehåller ett ämne som finns upptaget på kandidatlistan i en koncentration över 0,1 viktprocent ska lämna information om detta till mottagaren av varan.

I SundaHus är det möjligt att se vilka produkter som innehåller dessa ämnen genom funktionen Spärrlista.

Läs hela kandidatlistan.

2010-07-15

Syftet med listan är att påskynda utfasningen av särskilt farliga ämnen genom REACH samt minska riskerna kopplade till hanteringen av de farliga ämnen som vi fortsätter att använda. Genom att tillhandahålla vetenskaplig data om ämnena i SIN-listan hoppas man kunna påverka vilka ämnen REACH-myndigheten prioriterar samt ge vägledning till företag, konsumenter och övriga myndigheter i olika länder om dess användning.

Ett av syftena med REACH är att gradvis ersätta de ämnen som har de allvarligaste egenskaperna för hälsa och miljö med säkrare alternativa ämnen eller tekniker. REACH-lagstiftningen ställer kravet på leverantörerna att testa hur ämnena påverkar hälsa eller miljö samt att registrera ämnena innan de får släppas ut på marknaden. Omkring 70 000 kemikalier kommer att behöva genomgå REACH-registreringsprocessen. En viktig del av REACH-myndighetens arbete är att ta fram en kandidatlista av särskilt farliga ämnen som kräver en omfattande tillståndsprövningsprocess. SVHC-ämnen kan exempelvis vara cancerframkallande, hormonstörande eller svårnedbrytbara giftiga ämnen som finns kvar i miljön under en mycket lång period. Idag innehåller REACH-kandidatlistan endast 15 ämnen.

Processen för tillståndsprövningen är väldigt komplex och därmed mycket tidskrävande. De första tillståndsprövningarna kommer tidigast att ske under 2013 och endast omfatta ett fåtal ämnen varje år. Därmed finns det ett behov av andra initiativ för att driva processen snabbare. Detta har lett till SIN-listans uppkomst. SIN-listan uppkom den 17 september 2008 efter en konferens om utfasningen av farliga ämnen. Listan kommer att utökas i takt med att ny kunskap om särskilt farliga ämnen blir tillgänglig.

ChemSec är en ideell organisation som arbetar för en global giftfri miljö. För att uppnå målet förespråkar sekretariatet införandet av försiktighetsprincipen både inom REACH och inom internationella avtal och överenskommelser. ChemSec arbetar genom att sprida information till politiker, tjänstemän, industrier och miljöorganisationer för att öka skyddet av människors hälsa och miljö i kemikalieregleringar runt om i världen. Genom sitt engagemang har de fått några stora företag som Sony Ericsson och Skanska att arbeta aktivt med listan i sin verksamhet. Intresse för SIN-listan har spridits inom EU, USA, Canada och Japan.

Läs mer på SIN-listans webbplats.

2009-04-16

Ett stort problem med perfluorerade ämnen är att de är långlivade i miljön och dessutom sprids långväga. Idag är ämnet PFOS (som är det farligaste ämnet) kraftigt reglerat inom EU, däremot inte PFOA. Läs Kemikalieinspektionens uttalande om forskningsrapporten i vetenskapsradion samt artikeln bakom nyheten.

Riskreducerande åtgärder kring användningen av perfluorerade ämnen planeras i olika länder inom och utanför EU, vilket lett till en kraftig minskning av produktionen och användningen av PFOS de senaste åren. Som ersättning för PFOS har en del tillverkare börjat använda en rad andra fluorföreningar med liknande negativa effekter för hälsa och miljö i diverse produkter. Dessa föreningar leder till frisättningen av långlivade perfluorerade ämnen såsom perfluorkarboxylsyror (PFCA) och perfluoralkylsulfonater (PFAS). Ett exempel på detta är fluortelomerer, som används i brandsläckningsskum, i vatten- och smutståliga textilier och mattor, i fettavstötande papper samt i ytbehandlingar för kakel, golv m m. Ett annat exempel är fluortensider som används i mycket låga halter i ett stort antal rengöringsprodukter, t ex polish, vaxer, allrengöring, fönsterputs. Teflon® polymeren polytetrafluoretylen (PTFE) anses vara en stabil fluorpolymer och räknas därmed inte utgöra någon större risk för frisättning av perfluorerade ämnen. Läs Kemikalieinspektionens rapport om användingen av perfluorerade ämnen i Sverige.

Källor

• Maternal levels of perfluorinated chemicals and subfecundity
  Chunyuan Fei, Joseph K. McLaughlin, Loren Lipworth and Jørn Olsen
  Human Reproduction, January 2009; 1: 1-6.
• Plaster kan försvåra graviditet
  Vetenskapsradion 2009-01-29
• Perflourerade ämnen - användning i Sverige
  Kemikalieinspektionen, September 2006, Rapport 6/06.

Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket har utarbetat en handlingsplan för en hållbar användning av växtskyddsmedel med mindre risker för miljö och hälsa. Tanken är att på sikt ska det inte finnas rester av växtskyddsmedel i vare sig yt- och grundvatten eller livsmedel. Den svenska användningen är låg i jämförelse med de flesta andra europeiska länder, men anses kunna bli säkrare.

Några av förslagen till åtgärder är att det ska läggas ett krav på att de företag som säljer växtskyddsmedel ska ha tillgång till utbildad personal för att kunna ge kunderna information om växtskyddsmedel och att det ska finnas en förbättrad tillsyn där kommuner kontrollerar användningen.

Rapporten om en hållbar användning av växtskyddsmedel lyfter fram vikten av att vara försiktig med användningen av växtskyddsmedel i hemträdgårdar av följande anledningar: (i) det innebär en större risk för felanvändning eftersom medlen får hanteras utan kunskapskrav (klass 3) och (ii) det är svårt att beräkna hur stor exponeringen kan bli för dem som kommer i kontakt med behandlade ytor (t ex barn och husdjur).

Vid en undersökning av växtskyddsmedel i reningsverk hittades glyfosat, som är ett av de få växtskyddsmedel som säljs för hemträdgårdar. Glyfosat utgör också den vanligaste substansen som hittades i sediment 2006. Användningen av glyfosat i trädgårdar sker främst på ytor (grusgångar, stenbeläggningar etc) vilket innebär en risk för ytavrinning och transport till andra områden. Hemträdgårdar anses därför vara en rimlig källa till förekomst av glyfosat i reningsverkens vatten och slam.

Sverige har varit en föregångare i Europa kring att driva igenom handlingsprogram med nationella mål för minskade risker med växtskyddsmedel. Sannolikt kommer liknande program att utvecklas i alla medlemsländer, tror Kemikalieinspektionen.

Källor

• Hållbar användning av växtskyddsmedel - förslag till handlingsprogram
  Jordbruksverket, Augusti 2008, Rapport 2008:14.

Bisfenol A är ett ämne som produceras i stora volymer i världen idag (under 2003 producerades över 2 miljoner ton och efterfrågan har ökat med omkring 10 % sedan dess) och används i huvudsak i epoxibeläggningar i mat-, dryckesbehållare och golv, epoxihartser i lim, lack, renoveringsepoxi för avlopps- och dricksvattenrör och inkapslingar för elektronik samt som ingående ämne i polykarbonatplast. Polykarbonatplast används i flaskor, inom elektroniska produkter i hölje och andra komponenter, som kupa i armaturer m m. Exponeringen av människan mot bisfenol A förväntas ske genom mat, dricksvatten, tandfyllningar, inandning av inomhus damm, och hudkontakt med produkter som innehåller ämnet. Studien är mycket intressant och den väcker många frågor. Det kommer dock att behövas fler studier för att undersöka detta spår vidare. En begränsning som studien har är att mätningarna som gjorts (mätningar av bisfenol A utsöndring i urinen) enbart reflekterar den bisfenol A som kroppen kommit i kontakt med under en kort period. Som komplement till denna studie behövs därför upprepade mätningar av bisfenol A över längre tid (under några veckor, månader eller år) för att få en bättre bild över vilka som utsatts för en lång tids exponering mot bisfenol A och hur detta påverkar deras hälsa. Det är också viktigt att studier görs på olika kategorier av människor, barn, tonåringar, vuxna, gravida kvinnor och spädbarn för att studera hur utsatta de olika grupperna är. Eftersom bisfenol A har hormonstörande effekter är det extra viktigt att studera gravida kvinnor, foster, spädbarn och äldre barn eftersom det är foster och barnen som är känsligast mot detta. Vidare är barngruppen extra intressant med tanke på att övervikt och diabetes typ 2 ökat markant under samma period som bisfenol A användningen ökat.

I SundaHus systemet markeras bisfenol A samt ämnen med ingående bisfenol A (t ex epoxihartser) med symbolen H1 eftersom bisfenol A ligger i den högst prioriterade kategorin (kategori 1) på Europakommissionens prioriteringslista över hormonstörande ämnen. Vidare har bisfenol A riskfraser som indikerar risk för allergi vid hudkontakt (R43), möjlig risk för nedsatt fortplantningsförmåga (R62), risk för allvarliga ögonskador (R41) samt irritation av andningsorganen och huden (R36/37/38).

Källor

• Bisphenol A Increases Mammary Cancer Risk in Two Distinct Mouse Models of Breast Cancer. Kristen Weber och Tuth Keri. Biol Reprod. 2011 Jun 2.
• Bisphenol-A and the Great Divide: A Review of Controversies in the Field of Endocrine Disruption
  Laura N. Vandenberg, Maricel V. Maffini, Carlos Sonnenschein, Beverly S. Rubin, och Ana M. Soto
  Endocrine Reviews, February 2009; 30(1): 75-95.
• Effects of developmental exposure to bisphenol A on brain and behavior in mice
  Paola Palanzaa, Laura Gioiosaa, Frederick S. vom Saalb och Stefano Parmigiani
  Environmental Research, October 2008; 108(2): 150-157.
• Association of Urinary Bisphenol A Concentration With Medical Disorders and Laboratory Abnormalities in Adults
  Iain A. Lang, PhD; Tamara S. Galloway, PhD; Alan Scarlett, PhD; William E. Henley, PhD; Michael Depledge, PhD, DSc; Robert B. Wallace, MD; David Melzer, MB, PhD
  JAMA. 2008; 300(11): 1303-1310.
• Bisphenol A at Environmentally Relevant Doses Inhibits Adiponectin Release from Human Adipose Tissue Explants and Adipocytes
  Eric R. Hugo, Terry D. Brandebourg, Jessica G. Woo, Jean Loftus, J. Wesley Alexander och Nira Ben-Jonathan
  Environmental Health Perspectives, December 2008; 116(12): 1642-1647.
• Bisphenol A and Risk of Metabolic Disorders
  Frederick S. vom Saal, PhD; John Peterson Myers, PhD
  JAMA. 2008; 300(11): 1353-1355.
• Large Effects from Small Exposures. III. Endocrine Mechanisms Mediating Effects of Bisphenol A at Levels of Human Exposure
  Wade V. Welshons, Susan C. Nagel och Frederick S. vom Saal
  Endocrinology. June 2006; 147(6): 56-69.
• An Extensive New Literature Concerning Low-Dose Effects of Bisphenol A Shows the Need for a New Risk Assessment
  Frederick S. vom Saal and Claude Hughes
  Environmental Health Perspectives, August 2005; 113(8): 926-933.

Europeiska och nationella standardiseringsorganisationer bedriver sedan 2005 ett arbete med att ta fram gemensamma europastandarder för att kvantifiera den miljöpåverkan som bygg- och anläggningsprodukter kan ha under ett byggnadsverks bruksskede. Syftet med standardiseringsarbetet är bl a att för samtliga byggvaror ta fram information på ett jämförbart och harmoniserat sätt om de miljö- och hälsofarliga ämnen som det ställs krav på i nationell eller europeisk lagstiftning. Detta kräver att det finns pålitliga och reproducerbara standardiserade metoder för att mäta förekomsten av dessa ämnen och arbete pågår just nu med att fastställa sådana. För att minska på prövningskraven skapas det även ett ramverk för hur kraven på miljömässig säkerhet kan uppfyllas genom generella bedömningar av vissa produkter. Produkter som uppfyller ställda krav skall CE-märkas och därmed lättare kunna säljas fritt mellan länderna i EU.

Det kommer dock att vara upp till varje enskild EU-medlemsland att bestämma hälsoskyddskraven för de reglerade ämnena i byggvarorna, t ex genom nationella bestämmelser kring vilka nivåer som tillåts. Därmed kommer godkännande av byggprodukter fortsättningsvis att ske under nationell lagstiftning. Eftersom hälsoskyddskraven kring de reglerade farliga ämnena varierar väldigt mycket har det öppnats en möjlighet för leverantörer att ansöka om en CE-märkning utan krav för testande av produkten ifall den riktas mot medlemsländer som saknar lagstiftade krav för de farliga ämnena associerad med byggvaran. Därmed finns det en risk att detta missbrukas och det är viktigt att informationen bakom CE-märkningen (t ex vilka krav det finns kring testandet för farliga ämnen) blir tillgänglig för marknaden. Det finns redan brister kring detta då bl a databasen över de farliga ämnena som testas inför CE-märkningen inte är tillgänglig på nätet.

Det har också framförts önskemål om att hälso- och miljökrav inte bör begränsas till ett byggnadsverks bruksskede utan omfatta byggvarans hela livscykel. EU-kommissionen har nu presenterat ett förslag till ändring av CPD som innebär att den omvandlads till en för alla medlemsstater bindande EU-förordning och att krav på en bedömning av byggproduktens hela livscykel ingår. Ett sätt att bevaka produktens hela livscykel är att utnyttja information från riskbedömningar kring användningen av farliga ämnen i alla led (s k Chemical Safety Reprots (CSR)) som krävs för REACH registreringar. Trots gemensamma intressen har interaktionen mellan CPD- och REACH-grupperna varit bristfällig. Förhoppningsvis kommer detta att förbättras i framtiden.

Intressanta länkar

EU-kommissionen ("Enterprise and Industry, Construction unit")

En stor del av ftalatforskningen som gjorts hittills har varit på djur och därmed finns det ett bra underlag för att påvisa att ftalater påverkar fortplantningsförmågan. Kunskapen om ftalaternas effekter på människa, däremot, är mer begränsad. Det finns dock några s k epidemiologiska studier som tittar på sambandet mellan en förhöjd exponering mot ftalater och olika reproduktionsstörningar hos människa. Dessa studier ger indicier om att ftalater kan ha effekter på spermans kvalitet, utvecklingen av pojkars könsorgan i fosterstadium, förkortade graviditeter, Endometrios (ett sjukdomstillstånd där livmoderslemhinna förekommer på onormala ställen) och för tidig utveckling av bröst hos unga tjejer. Det finns även forskning som undersöker om ftalater påverkar andra hormonsystem än de som berör reproduktion. I en studie har sambandet mellan exponering mot ftalater och störningar i insulinets funktion, som leder till övervikt, studerats. Det behövs dock mera forskning för att fastställa om det finns ett samband mellan intaget av ftalater och effekter på reproduktion och övervikt och i så fall om vilka ftalater som bör undvikas.

Människan exponeras mot ftalater genom hela sin livstid, från fosterstadiet till vuxenlivet. Det finns olika exponeringsvägar för människan, dels via huden, (t ex efter kontakt med ftalat under produktionsprocesser och efter kontakt med produkter innehållande ftalater), via inandning och via munnen (genom kontaminerad mat och vatten samt leksaker innehållande ftalater). De grupper som potentiellt sett är mest känsliga för hormonstörningar är små barn (1-3 år gamla) samt foster och spädbarn eftersom de är mest mottagliga för hormonernas påverkan och för att effekter från hormonella rubbningar är av mer permanent karaktär.

Eftersom ftalater inte är kemiskt bundna i produkter såsom PVC-mattor så frisätts de under hela produktens livscykel. Den vanligaste ftalaten som används i PVC-mattor i Sverige idag är diisononylftalat (DINP, CAS:28553-12-0). En EU-kommissionärsarbetsgrupp (med nordiska representanter och Frankrike som rapportörland) har bestämt att inte klassificera ämnet med några riskfraser, men DINP är fortfarande ett misstänkt hormonstörande ämne. Misstankarna stöds bl a av en studie som påvisar en störning av reproduktionshormonnivåerna hos pojkar som har haft en förhöjd exponering mot bl a DINP. Eftersom underlaget för denna studie är liten, kommer det att behövas mera forskning för att utreda om DINP har effekter på hormonsystemet hos människa. En nyligen gjord studie visar att strategin för att mäta DINP-exponeringen har varit bristfällig, vilket antyder att tidigare mätningar har underskattat DINP-nivåerna.

Ftalater som kan förekomma i olika produkter

 Källor

• Diisononyl phthalate, Hazardous Substance Data bank (HSDB)
• Phthalates Impair Germ Cell Development in the Human Fetal Testis in Vitro without Change in Testosterone Production.
  Lambrot R, Muczynski V, Lécureuil C, Angenard G, Coffigny H, Pairault C, Moison D, Frydman R, Habert R, Rouiller-Fabre V.
  Environmental Health Perspectives, January 2009; 117(1): 32-37.
• Human breast milk contamination with phthalates and alterations of endogenous reproductive hormones in infants three months of age.
  Main KM, Mortensen GK, Kaleva MM, Boisen KA, Damgaard IN, Chellakooty M, Schmidt IM, Suomi AM, Virtanen HE, Petersen DV, Andersson AM, Toppari J, Skakkebaek NE.
  Environmental Health Perspectives, February 2006; 114(2): 270-276.
• Peroxisome proliferator-activated receptors as mediators of phthalate-induced effects in the male and female reproductive tract: epidemiological and experimental evidence.
  Latini G, Scoditti E, Verrotti A, De Felice C, Massaro M.
  PPAR Research 2008.
• Decrease in anogenital distance among male infants with prenatal phthalate exposure.
  Swan SH, Main KM, Liu F, Stewart SL, Kruse RL, Calafat AM, Mao CS, Redmon JB, Ternand CL, Sullivan S, Teague JL; Study for Future Families Research Team.
  Environmental Health Perspectives, August 2005; 113(8): 1056-1061.
• Possible impact of phthalates on infant reproductive health.
  Lottrup G, Andersson AM, Leffers H, Mortensen GK, Toppari J, Skakkebaek NE, Main KM.
  International Journal of Andrology, February 2006; 29(1): 172-180.
• Phthalate exposure and male infertility.
  Latini G, Del Vecchio A, Massaro M, Verrotti A, De Felice C.
  Toxicology, September 2006; 226(2-3): 90-98.
• Health status of workers exposed to phthalate plasticizers in the manufacture of artificial leather and films based on PVC resins.
  Milkov LE, Aldyreva MV, Popova TB, Lopukhova KA, Makarenko YL, Malyar LM, Shakhova TK.
  Environmental Health Perspectives, January 1973; 3: 175-178.
• Identification of phthalate esters in the serum of young Puerto Rican girls with premature breast development.
  Colón I, Caro D, Bourdony CJ, Rosario O.
  Environmental Health Perspectives, September 2000; 108(9): 895-900.
• Concentrations of urinary phthalate metabolites are associated with increased waist circumference and insulin resistance in adult U.S. males.
  Stahlhut RW, van Wijngaarden E, Dye TD, Cook S, Swan SH.
  Environmental Health Perspectives, June 2007; 115(6): 876-882.
• Oxidative metabolites of diisononyl phthalate as biomarkers for human exposure assessment.
  Silva MJ, Reidy JA, Preau JL Jr, Needham LL, Calafat AM.
  Environmental Health Perspectives, August 2006; 114(8): 1158-1161.

Idag har vi för lite kunskap över vilken exponering det finns mot hormonstörande ämnen i byggvaror och vilka eventuella konsekvenser de har för människan och naturen. Det behövs en överblick över användningen av ämnena samt en ökad forskningssatsning med fokus på hela byggvarans livscykel för att hitta svar på den frågan. Kemikalieinspektionen publicerade 2004 en rapport som heter Information om varors innehåll av farliga ämnen i vilken de föreslår ett krav på information om hormonstörande ämnen med tanke på att dessa kan komma att, från fall till fall, bli föremål för tillståndsgivning inom EU:s nya kemikalielagstiftning REACH.

SundaHus Miljödata markerar för de produkter som innehåller ämnen som finns på Europakommissionens kandidatlista över hormonstörande ämnen. Ämnena markeras med H1 eller H2, vilket motsvarar två av de kategorier (1 respektive 2) som ämnen i kandidatlistan delats upp i. Kriteriet för Kategori 1 är att ämnet ska ha vetenskapligt bevis för hormonstörande effekter från försök med hela djur (i några enstaka fall används även resultat från människostudier, s k epidemiologiska studier). För Kategori 2 gäller det att ämnet har vetenskapligt bevis för hormonstörande effekter från in vitro försök (provrörsförsök), dvs laboratorieförsök på cell- eller vävnadsnivån.

H1 och H2 symbolerna syns dels på bedömningssammanställningen för den enskilda produkten samt på produktöversiktssidan (bredvid övriga symboler som presenteras för de olika produkterna). Under bedömningssammanställningen för den enskilda produkten kan man se om ämnet förekommit vid tillverkningen (ämnet som markeras med H1 eller H2 ligger inom parentes) eller om den finns vid byggskedet (ämnet markerad med H1 eller H2 ligger inte inom parentes).

De ämnen som finns på Europakommissionens prioriteringslista över hormonstörande ämnen innefattar bl a några konserveringsmedel, monomerer till en del polymerer (t ex bisfenol A som ingår i polykarbonatplast och epoxihartser samt styren som ingår i olika styrenpolymerer), en del bromerade flamskyddsmedel (t ex PBDE), plastmjukgörare (en del ftalater) m fl.

Hormonstörande ämnen i SundaHus databas

Kategori 1

Kategori 2

2009-09-14